Yeay och Wow

3 Feb 2017

Det finns ett fåtal sångare som på något sätt inte verkar ha valt yrket, utan snarare att musiken har valt dem. De är liksom ett med musiken och sången, helt oförmögna att kunna ta en fel ton eller en falsk ton.

Så fort de öppnar munnen så låter det perfekt och melodiskt. En av dessa få är Aretha. Ja, jag behöver knappast säga hela namnet, eller hur? Det räcker med: Aretha.

Låt henne ropa ut ett Yeay eller ett Woo, så låter det helt fläckfritt. 

Nu gillar jag visserligen att det gärna finns ett och annat "fel" hos en sångare, det där som ger personlighet och gör rösten intressant. Det finns drösvis av bra sångare som egentligen inte alls är bra. Inte alls.

Men intressanta. För felfritt är oftast ganska trist med en touch av sömnpiller.

Hos alla andra än Aretha. Här är jag allra mest fascinerad. En otrolig sammetslen röst i alla lägen.

Jag blir lite nyfiken på hur hennes röst ter sig i olika sammanhang i livet. En sak är ju att låta sådär perfekt på scenen eller i inspelningsstudion, men hur var det i andra situationer, till exempel när hennes barn var små..?

"Nej, gå ner därifrån!!" "Vad gör du, du får inte rita på väggarna!!" "Akta, akta, aktaaa!!!" "Nej, mamma kan inte titta, nej, mamma sitter på toa, ja själv..nej jag tänker inte öppna dörren...NEJ...!!" "Wowowowooow wooo yeah baby...!"

Var allt det med samma sammetsröst? Med samma konstanta melodiösa klang? Barnen blev tillrättavisade men var samtidigt förundrade över var musiken kom ifrån?

Vad vet jag? Barnen kanske var helt perfekta också i en ultimat intonering, i en fulllkomlig fyrstämmig harmoni, som jag tänker mig typ barnen von Trapp ( doe- a deer a female deer*). Antagligen var det så.

Då har jag lite kvar att jobba på härhemma...

 

För ett par år sedan deltog hon i Kennedy Center Honors och hyllade Carole King, med dennes hitlåt från 1967 (You make me feel like) a natural woman.

När du lyssnar på klippet, kom ihåg att hon är 73 år. 73 år och sjunger skiten ur vem som helst. 

Jag vill också att du lyssnar in kören i klippet. För även de sparkar ut vilken sångare som helst från hoppets kant. 

Egentligen tycker jag mest om Carole Kings reaktion rakt igenom hela låten. Lyckan och det nästintill omöjliga i att stanna kvar uppe på balkong är så rätt och träffande när det gäller musikens påverkan.

När kände du så senast? Att musiken träffar rätt i hela kroppen och man får nästan svårt att hålla sig från att skratta, sjunga och gråta samtidigt? Kanske var det ett tag sen? Nu idag på fredagseftermiddagen är det ett ypperligt tillfälle att spela den där fantastiska låten så där lite FÖR högt. Och dansa till. Och sjunga till. Om du vågar; göra det samtidigt.  Låt din fantastiska, sammetslena soulröst dåna ut över kvarteret, om inte annat in till närmaste granne. Är inte sammetsrösten påslagen idag? Äsch, mima då!

Trevlig helg!

 

*Sound of music - do re mi. Kolla upp den om ni är nyfikna, i annat fall, fortsätt att sjunga/vråla till fredagslåten...

 

 

 

Dela
Twittra
Pinna
Please reload

 FÖLJ MIG: 
  • musicbyJennie
  • musicbyJennie
 SENASTE INLÄGG:

October 24, 2018

September 21, 2018

August 2, 2018

July 11, 2018

July 6, 2018

February 27, 2018

Please reload

 TAGGAR:
Please reload

2018 Music by Jennie

jpnojesproduktion@gmail.com

Botkyrka, Stockholm