Trulig

10 Feb 2017

1985 var jag 11 år gammal och den stora musikhändelsen var förstås Live Aid, mitt i sommarvärmen. Detta gigantiska musikevent som sågs av uppemot 400 miljoner tittare världen över. Många har sina minnen kring det dygnet och många är de som har skrivit om det. Det tänker inte jag.

 

Men det året bjöd verkligen på en hel del hits som är sådär härligt typiska för 80-talet, t.ex. Rock me Amadeus, Maria Magdalena och I wanna know what love is. Typiska discolåtar på mellanstadiet och typiska tryckare för de sista tio minuterna av discot (cirka kl 20.50).

En låt som jag inte alls fastnade för då, eftersom jag tyckte att den kändes så vuxen och så (jag var ju bara 11 år och tuggummipopen var MYCKET bättre...) är Simple minds stora låtdänga.

Ni vet den där från Breakfast club, filmen om de truliga tonåringarna på kvarsittning typ.

Jaja, jag har inte riktigt fallit för den filmen, men den blev en riktig storfilm med dåtidens versioner av Alicia Vikander, Ryan Gosling och Emma Stone. Ni fattar tyngden, eller hur.

Hur som helst blev låten tongivande för den filmen och hur stor som helst. Även i USA, där gruppen dessförinnan hade varit ett gäng rätt så okända skottar. Jag läste förresten någonstans att medlemmarna i Simple minds aldrig gillade låten själva, utan blev övertalade att spela in den. Och inte ens när hitstatusen var ett faktum tyckte de att låten var bra, utan släppte nästkommande album utan den, till skivbolagets sorg. Våga vägra gilla låten!

Självklart var gruppen representerad med sin hit på ovanstående sommarevent 1985. och jag undrar vad de tänkte när miljoner människor sjöng och dansade med till låten? "Sluta dansa! Det här är ju en skitlåt, fattar ni inte det!" Ja, det är bra att de var konsekventa i sitt tyckande kring sin egen hitlåt. Ingen ska komma hit och påstå att den är bra (inte ens 400 miljoner!!). Ja, vad vet jag, de har säkert försonats med låten vid det här laget. Anar att den ekonomiska tryggheten ändå kan  bidra...

Låten jag skriver om är naturligtvis Don´t you (forget about me).

Upp med handen alla ni som inte har hört den! Bra, använd den handen till att trycka på länken ovan och joina oss på andra sidan! Tack.

När jag lyssnar på den nu, på väldigt hög volym (för det måste man), så är det en typisk arena-80-tal-alla sjunger-med-låt. Och jag antar att det var så då också. Jag lyssnade, som sagt inte på den då, utan då var det mest på Bra vibrationer, King for a day och Take on me (lite snällare toner med leende personer).  Men nu lyssnar jag mer än gärna på den, för nu är jag vuxen! 

Och 80-talet finns där, i alltifrån gitarrsoundet, hey-heyandet och den lite suggestiva sångstilen i versen (typ liknande en del låtar av INXS) och naturligtvis i obligatoriet synthen. Det där 80-talet som man gärna blickar lite nostalgiskt tillbaka på, trots att man egentligen var ett barn under det decenniet och EGENTLIGEN var tonåring/ungdom under det ännu coolare 90-talet.

 

Apropå arenarock så är året 1985 också det år då en annan rockgrupp bildades. En grupp som kommer till Stockholm i sommar, med stora delar av originalsammansättningen. Ja, jag ska dit den 29 juni på Friends Arena. Vilken grupp, vilken konsert, kanske du undrar? Ja, du kolla upp det om du inte redan har kolla på årets musikhändelse. Shit pommes frites, vad det ska bli kul!

Vi hörs!

 

 

Dela
Twittra
Pinna
Please reload

 FÖLJ MIG: 
  • musicbyJennie
  • musicbyJennie
 SENASTE INLÄGG:

October 24, 2018

September 21, 2018

August 2, 2018

July 11, 2018

July 6, 2018

February 27, 2018

Please reload

 TAGGAR:
Please reload

2018 Music by Jennie

jpnojesproduktion@gmail.com

Botkyrka, Stockholm