Filmtajm!

2 Oct 2017

När jag tänker på filmmusik så poppar de typiska 80-talsdängorna upp först, Ghostbusters, Girls just wanna have fun och Hip to be square. Därefter dånar den mer symfoniska 70-talsmusiken in som den episka Hajen, pompösa Star wars och den finstämda Cavatina.

Då tänker jag ”gjordes det ingen mer musik efter -89?”. Såklart det gjordes och görs. Hur mycket som helst inom tecknade filmer. Kändisarna verkar stå i kö för att få vara med i senaste Pixarfilmen och allra helst också få en liten röstroll. Men mer då?

 

Ja, den stora giganten inom genren just nu är väl ändå Hans Zimmer. Denne tyske kompositör som verkar spotta ur sig epos på epos ur en aldrig sinande källa (ja, jag blir inspirerad till ett mer poetiskt bildspråk…eller nåt). Det finns naturligtvis många fler som öser ur den där källan men att bara namedroppa en hög är inte särskilt imponerande eller kul. Så därför nämner jag varken Trevor Rabin (bl.a. Armageddon och National Treasure) eller Nicholas Hooper (en del Harry Potter). Och John Williams säger jag ingenting om. Inte heller Ennio. Nix pix!

 

Men det komiska i kråksången eller hajmusiken om man föredrar det, är att jag upplever att det fortfarande är många som säger sig aldrig lyssna till klassisk musik. ”Va? Klassisk musik? Vad är det, typ opera eller?” Ja, typ…*trött. Men hörrni, om vi gör såhär. Vi producerar inga fler filmer med musik i. Nej, vi kör helt tysta filmer förutom en eventuell dialog. Då får vi se om det är fler som önskar sig lite klassiskt i tillvaron. (Jag själv blir tokig av omotiverad tystnad i filmer).

(Klassiskt förresten, något fel etikett. Ovan nämnda kompositörer skrev ingenting för 300 år sedan, så klassisk musik är fel benämning, men det hoppar vi över idag.)

 

Men lika mycket som jag älskar det pompösa och storslagna lika mycket stuffar jag runt till en radda soul-r&B-låtar som Faith med Stevie Wonder och Ariana Grande, Can´t stop the feeling med Justin Timberlake och den underbara Lite att jobba på från Frost.

 

Frågan blir då, varför förknippar jag först och främst filmmusik och filmlåtar med 80-talet?

 

Var det en gyllene filmperiod med lite färre låtar på marknaden så de som slog igenom VERKLIGEN slog igenom? Eller är jag bara gammal?

 

Filmmusik i sig är så talande för det som jag verkligen tror på. Dess kraft att förflytta dig till en annan tid, miljö, känsla eller plats. All musik har den möjligheten för på så sätt påverkar den din och min hjärna. Den ger filmscenen olika känslor beroende på om den är med eller utan text, med eller utan vissa instrument och med eller utan en tydlig genre. Men alltid med samma syfte. Att få dig dit filmskaparen och kompositören vill. Och du trodde att du hade en fri vilja…ha!

 

Vilken musik tänker du på när du tänker på film?

Dela
Twittra
Pinna
Please reload

 FÖLJ MIG: 
  • musicbyJennie
  • musicbyJennie
 SENASTE INLÄGG:

October 24, 2018

September 21, 2018

August 2, 2018

July 11, 2018

July 6, 2018

February 27, 2018

Please reload

 TAGGAR:
Please reload

2018 Music by Jennie

jpnojesproduktion@gmail.com

Botkyrka, Stockholm