Easy peasy Jazz

24 Oct 2018

Ofta behöver jag ha lugn musik som mest fyller på med energi, harmoni och luft. Musik utan motkrav på prestation. Musik som ger. Musik som bara är.

Det finns mycket sådan musik om man tittar upp från sina vanliga listor på Spotify eller bilens förinställda radiokanaler.

 

Bill Evans pianostycke Peace piece är ett sådant.

Musik som flödar ur pianot, utan ansträngning. Som bara just ÄR. Lyssna på den och hör lugnet likt en grund genom stycket, även när han tar sig ton och knallar utanför den förväntade harmonin. För han är jazzpianist. Det kanske jag skulle ha skrivit först.

 

Jag träffar många som har en fördom att de inte tycker om jazz. Jag har svårt att tro det. På riktigt så har jag svårt att tro det. Min, ytterst otestade teori, är att du inte har lyssnat på bra jazz. (För dålig jazz/musik finns det mängder av.) Oh, ja.

 

Kanske är din jazzerfarenhet en påtvingad session av komplicerad jazzfusion, som kräver viss förberedelse för att tycka om/tolerera? Kanske tänker du att jazz är en galen trumpetare som tutar på samtidigt som trummisen har fått totalt fnatt i ena hörnet och vokalisten skriker på sitt håll? För den jazzen finns också. Kategoriseras dock under ovannämnda benämning…”komplicerad”.

 

Börja istället med lätt musik av någon av de välkända sångarna, typ Dinah Washington (älskar henne) och Nat King Cole. Gå sedan vidare till Nina Simone och Billie Holiday och sedan till mer modern musik med Norah Jones och Melody Gardot.

Därefter kan ni ta till Bill Evans (som kanske, kanske, kanske går under ”lite mer komplicerad-kategorin”, eller inte, vad vet jag?).

 

Hur som helst…

 

Det allra bästa vore att verkligen klä på sig rollen som jazzkonnässör.

Ni vet, URTYPEN. Mörk polotröja, hornbågade glasögon, cigarr och whiskyglas. Och riktigt gå in i rollen. Digga med stängda ögon till alla solon och försynt knäppa fingrarna i takt.

 

 

Lite så som när jag och Per, för många år sedan, iklädde oss rollen som konstkännare på Nationalmuseum. I typ liknande kläder som beskrivet ovan stod vi, kliandes oss på hakan och hummade till alla konstverken, typ ”jag känner verkligen vemodet i penseldragen och hur stråna suktandes drogs emot den okonstlade duken.” Eller nåt sånt.

 

Jag kommer inte riktigt ihåg om vi faktiskt åkte till Nationalmuseum eller om vi bara pratade om det. Men det skulle har varit skoj. Och det är lite det som är min poäng. Att gå in för rollen gör det både roligare och mer lättillgängligt, vilket medför en mer positiv upplevelse av det hela.

 

 

 

Så där. Jag hade visst en poäng med det här. Inte bara ordbajseri. Inte bara…

 

Om du inte vill rota fram passande kläder och skaffa nya glasögon bara för att lyssna på musik så ta det enklare knepet: lägg dig i soffan, på med hög volym och bara somna en stund. Gör det nu.

 

 

 

Dela
Twittra
Pinna
Please reload

 FÖLJ MIG: 
  • musicbyJennie
  • musicbyJennie
 SENASTE INLÄGG:

October 24, 2018

September 21, 2018

August 2, 2018

July 11, 2018

July 6, 2018

February 27, 2018

Please reload

 TAGGAR:
Please reload

2018 Music by Jennie

jpnojesproduktion@gmail.com

Botkyrka, Stockholm